Dagens Nyheter – 25 april 1873, sida 2

Utrikes-Nyheter. Den österrikiska hufvudstadens invånare äro för närvarande så upptagna af festligheterna i anledning af erkehertiginnan Gigelas förmälning och förberedelserna till verldsutställningen, att de skänka föga uppmärksamhet åt dagens politiska frågor. I fall man finge obetiogadt tro den tyska pressens försäkringar, skulle dessutom den österrikiska statens utveckling genom den nyss antagna valreformen hafva vunnit en så fast grundval, att den för framtiden icke kunde hotas af några allvarsamma faror. Så tyckes äfven kejsaren, att döma af det trontal, som vi i ett telegram i dagena tidning meddela, uppfatta saken. Den förhåller sig dock i verkligheten något annorluvda. Det är sannt, att den af kejsaren den 3 april sanktionerade nya vallagen rönt starkt bifall i de tyska liberala kretsarna och att från provisserna dagligen ingå förtroendeadresser till riksrådet; men det bör icke förgätas, att lagen blifvit antagen af en representation, från hvilken så godt som alla slaviska element dragit sig tillbaka och att reformens ändamål egentligen är att göra kronländernas landtdagar alldeles maktlösa gent emot det af tyskarne beherskade riksrådet i Wien, I betraktande af denna för de icketyska mnationaliteterna hotande centraligm, som står i stark motsats till författningslagarna af 1860 och 1867, hafva det federalistiska partiets ledare ansett nödvändigt och lämpligt att i flere konferenser, hvilka i början af denna månad Kållits i Wien, afhandla och antaga ett nytt program. De i detsamma uttalade grundsatserna öfverensstämma med den anda, som uttalar sig i czechernes och polackarnes äldre resolutiorer, dock med den icke ovigtiga förändring, att federalisterne uttryckligen erkärna den med konungariket Ungern år 1867 afslutna öfverenskommelsen som giltig och gifva sitt bifall till upprättandet af en gemenram ministör med ännu större verksamhetskrets än den hittills bestående österrikisk-ungerska. En omständighet, som äfven förtjenar att framhållas, är, att czecher och polackar, hvilka annars hvar för sig hafva fullföljt sina politiska intressen och derigenom bidragit till att underlätta tyskarnes seger, ändtligen insett nödvändigheten af att samverka och blifvit eniga om det nya federalistiska programmets hufvudpunkter. Å polackarnes sida nämnas furst Georg Czartoryski, Smolka, furst Sspicha och Smarzewski såsom de förnämste deltagarne i de i Wien hållna konferenserna. Det behöfver knappast tilläggas, att de tyska tidningarna förkasta detta program såsom alldeles odugligt och oantagligt, i synnerhet som det drager ett streck öfver det nu varande riksrådet och förlägger all lagstiftningsmakt från detta tillbaka till landtdagarne. Man ser imellertid af det bär meddelade, att motsatsen mellan oentralister och federalister, som ytterligare skärpes genom den nationella striden mellan tyskar och slaver, fortfarande är oförsvagad och att valreformens genomförande skall stöta på många och stora svårigheter. Först då ett nytt riksråd sammanträdt, valdt enligt lagen af den 3 april d. å., skall man kunna döma om denna reforms verkan ocn politiska betydelse. Holländarnes krig på Sumatra, hvilket, efter hvad vi förut meddelat, tagit en olycklig vändning, kommer sannolikt att icke på en tid fortsättas. Motgångarne ha nemligen varit stora, förlusterna äfvenså — holländarne ha förlorat 500 man i döda och gårade — och atkinesernas stridskrafter äro allt för starka jemförda med dem, öfver hvilka holländarne der på platsen ännu kunna disponera. Pom regntiden äfven tagit sin början och man befarar att sjukdomar i följd deraf lätt kunna utbryta bland soldaterna, om de nödgas ligga i fält, är det, som nyss nämdes mer än sannolikt att trupperna komma att inskeppa sig och krigets fortsättning tillsvidare uppskjutas. Det engelska underhuset har nyligen beslutat att upplösa det ostindiska kompaniet, och med anledning deraf har till parlamentet inkommit en motion, enligt hvilken alla medlemmarnes fordringar skulle komma att på ett till freds ställande sätt ordnas. Kommnaniete