ter, skall gå i samma riktning med det som antogs i närvaro af 82. Men hvad som i alla händelser står qvar somi visst, det är att 45 ledamöter af första kammaren 2betingadt gillat grundsatsen att hittills varande speciela jordonera böra läggas på staten i desg helhet, och det är just denna grundsats som får sin fullständiga och mera omfattande tillämpning i frågan om indelningsaverkets och grundskatternas afskrifning, För den som, i likhet med oss, i flera år arbetat för denna sak kan det icke vara annat än glädjande hvarje gång man har att anteckna ett steg i den rätta riktningen. Det är dock icke vär mening att man skall jubla i förtid, ty det kan tagas för alldeles afgjordt, att anförarne för den motsatta sidan efter detta lilla missöde skola fördubbla sina ansträngningar, och då första kammaren är temligen rikt besatt med både de påpassligaste och talangfullaste målsmän för vår byråkrati, som värt land eger, så är denna tillfälliga seger, som vanns utaf vän: nerna till ett förenkladt skatteoch förvaltningsväsen, visserligen icke någon anledning för dem att Xhvila på sina lagrarX, utan tvärtom måste den betraktas endast som en uppmuntran till förnyade ansträngningar, så att icke de må blifva underlägsna i den slutliga striden. Motståndarne till skattereformen lära icke hvila under tiden, utan uppbjuda nog alla krafter för att godtgöra det nu lidna nederlaget, hvilket, efter hvad vi hört sägas, gått dem djupt till sinnos.