Dagens Nyheter – 25 april 1873, sida 1

Under onsdagens sammanträde fattade första kammaren ett beslut, hvilket, ehuru det gällde en ej mycket stor sak, dock ur principiel synpunkt är af ej ringa betydenhet. Detta beslut, som antogs med 45 röster mot 37, var ett bifall till lagutskottets förslag: att riksdagen gkulle ingå till k. m:t med anhållan att han måtte till nästa riksdag afgifva förslag att från hemmansegarne på staten öfverflytta skyldigheten att bygga tingshus och häradshäkte. I andra kammaren hade förslaget blifvit återremitteradt dels med syfte att få antagen en af lagutskottets ordförande, hofrättsrådet Gegerfelt, afgifven reservation som gick ut på att få bemälta onus flyttadt på kommunen, dels i ändamål att få afgörandet uppskjutet tills man finge se hvad första kammaren toge för beslut. Inom första kammaren höjdes äfven flera röster för antagandet af hr von Gegerfelts reservation, men vid den slutliga voteringen förenade sig dessa med dem som yrkat bifall till utskottets förslag och på så sätt vanns majoritet för detta, Frågan är, såsom ofvan sagts, ej i och för sig af särdeles stor vigt, men dess stora betydenhet ligger deri att första kammaren nu bar erkänt rättvisan af att fördela de skatter, som hittills uteslutande tryckt jorden, äfven på öfriga samhällsklasser. Såväl utskottets förslag som hr von Gegerfelts reservation erkände denna princip, fastän det förra ville lägga bördan på staten och den senare deremot på kommunen.) Att ett sådant resultat skulle vinnas i första kammaren hade ingen vågat hoppas, och utgången af denna votering är icke något dåligt omen för behandlingen i nämde kammare af den stora. skattereformen, hvilken i dessa dagar behandlas i statsutskottet och snart skall förekomma i riksdagen. Beslutet var så mycket märkvärdigare som det här ej var fråga om att småningom flytta bördan, vare sig på staten eller kommunen, utan i skrifvelsens motivering tydligt angafs att jorden skulle vara befriad utan något annat vilkor än skyldigheten att lemna vederbörande byggnader i fullgodt skick vid deras afträdande. Det är visserligen sant, att beslutet fattades vid en temligen gen timme och af en glest besatt kammare, så att man ej kan vara säger om att det beslut, som fattas då kammaren består af 127 ledamö) Dit den förmodligen i framtiden också kommer — denna framtid som det är förbehållet att få se landstingen sköta vida större och mer omfåttande vårf än som de nu äro inskränkta till. j NS ESA SRS NGA MR ENSE ESR SURIS SNARARE NR