Dagens Nyheter – 25 april 1873, sida 1

RN rädda den stackars chevaliern! Jag lider så förfärligt vid tanken på att min värl och kamrat skall blifva ett offer för lönnmördare. Säg sjelf, min käre Raoul — hvad ämnar ni göra? — Mitt beslut är fattadt, genmälde Raoul allvarligt. Jag skall framlägga mina klagomål inför tronen; jag skall begära rättvisa och skydd af konungen. — Åh, det blir allt bättre och bättre! ropade kaptenen, utbristande i ljudligt skratt. Hvilken besynnerlig ung man ni är, Sforzi! Tror ni vörkliget på konungens makt? Inbillar ni er, att Henrik af Valois har något att säga i sitt rike; att hans myndighet, som redan bestrides honom i sjelfva Paris, sträcker sig ända till provinsen Auvergne? Ni är ytterst okunnig i politiken, märker jag. Henrik III lefver endast på adelns gunst; han kan störtas när helst det behagar denna adel, som han på ex gång smeker och afskyr — det ögonblick, då herrärno af Guise undandraga honom Bitt: stöd, återstår honom intet annat än att gå i klostör. Var så god och vänd er till Henrik TIL om ni hoppas derigenom vinna något. — Vi ha kögöt olika begrepp om konungamakten, svarade Raoul i en ton af det djupaste allvar; ni skrattar åt densamma — jag vördar den såsom en gudomlig institution. När helst konungen täckös gifva sin vilja tillkänna, skall ingen i hans rike — jag undantager ej ens den mäktigaate bland hans under