Dagens Nyheter – 24 april 1873, sida 3

a SIGERID FLODINS förlag bar utkommit alla boklådor å 1 rdr:1 Fiskmåsklippan af Jules Sa au. fversättning från sjette upplagan, Såsom bevis På hura omtyckt delta arboto varit i utlandet, torde här få anföras etc par prof på huru det blifvit bedömdt i Frankrike och Engand: Berättelsen om Fiskmåsklivpan eger ett enkelt och rörande behag. Det är en psykologisk teckning, rik på fint behag och leende poesi, hvilket man kan vänta, då man vet att berättelsen är skrifven med Jules Sandeaus fina penna. Men utan att läsa boken, kan man icke göra sig ett begrepp om den uppfriskande fläckt, som genomströmmar dessa sidor. Man måste so med hvilka leende penseldrag Personerna äro tecknade, i hvilken klar belysning de röra sig, och man måste höra alla de historier gossarne berätta, till ytter. lighet tokroliga, utan att likväl genom sin uppsluppenhet stöta äfven den mest grannlaga fin känslighet (Utdrag ur Le Temps.) Fiskmåsklippan är en tjusande berättelse, full af de galnaste tokroligheter, de mest spännando scener af tvifvel, oro och hårfina räddningar ur en öfverhängande fara, som någonsin blifvit skrifna, tryckta och lästa. Alltsammans är omgifvet ar en ram af familjelif och hängifvenhet, som gif: ver ett rörande behag åt denna från början till slut förtjusande bok. Fiskmåsklippan är allti(enom fransysk: gossarno, fäderne, mödrarna, ela befolkningen vid det lilla fiskläget i Bretagne, der berättelsen är förlagd, äro genuina fransmän ; men vi äro öfvertygade att gossar från alla håll och alla länder skola kasta upp sina mössor i luften och utbringa ett hjertligt hurrab i för Legoft, fiskarens son, som lockade pojkarne i en dödlig fara, men äfven modigt och skioklij mötte olyckan då hon nalkades. Alla des bytingarne voro mellan sju och tie år, med un dantag af Legoff, som var fylda tolf, och hvilken, i anledning af sin ålder deh erfarenhet, orböll uppdraget att vaka öfver de andra barnen, medan deras fäder varo ute på fiske. De bedrifter genom hvilka han rättfärdigade detta Dioen förtroende vilja vi p här vidröra; de måste läsas i berä! in om Fiskmåsklippan.. (Atheneum.)