mig om hvem hämden kommer att gälla. Är det fru dErlanges och hennes dotter, som gkola bli offren? I sådant fall går jag in på att vara er bebjelplig, ty — jag känner dem ju inte. — Mycket bra. Men min hämd får ej stanna vid denna gamla calvinistiska hexa. Den måste också drabba den eländige äfventyrare, som slungat mot mig den värsta af alla förolämpningar, som vågat anklaga mig för feghet och lögn! Ni förstår, att jag menar den så kallade chevalier Sforzi. Jag vill, att hans straff skall bli så grymt, att Auvergnes invånare för all framtid afskräckas från att trotsa mig. I fall nifinner fem hundra guld-6cus vara en alltför ringa summa, nåväl — så ger jag er tusen, om blott min hämd blir utförd. — Gonom att fördubbla beloppet fördubblar ni ock den ifver och afsky, hvarmed jag förkastar ert anbud, utropade Maurevert i en ton; som på det högsta öfverraskade markisen. Min herre, ni har bildat er ett mycket riktigt omdöme om mig; mitt samvete är ett af de mest elastiska. Jag skrattar åt allt hvad skrupler heter, jag älskar penningen, och jag tror icke på tillvaron af några samvetsqval, med ett ord, vore jag ej en ädling, kunde jag lätt råka att bli behandlad som en skurk. Detta är ett uppriktigt språk, eller huru? Bah! vi äro ensamma, och jag inser alls icke hvad det skulle tjena till att spela ett helgon inför