---UU svara, då fru dErlanges nalkades honom med mejestätisk hållning och sade ien ton af djupt allvar: — Herr markis, det torde nu vara tid till att göra ett slut på detta fullkomligt ändamålslösa samtal. Hvad tjenar det till att ni låtsar tro på hvad herr de Maurevert sagt er? Ni vet ju i alla fall, att ni inom detta slott och i min närvaro kan vara trygg för att intet våld skall mot er föröfvas? Ni har af egen fri vilja kommit hit, och ni eger också frihet att aflägsna er härifrån när ni behagar. Om den förolämpning, som ni under mitt tak fåvst mottaga, kommit från någon af mina tjenare, skulle jag ödmjukt ha bedt er om förlåtelse derför; men det anstår hvarker mitt kön eller min värdighet att blanda mig uti en träta mellan män, hvilka tillfälligtvis vistas här såsom gäster. Markis, jag säger er farväl. — Hå, kors! det här var förunderligt, må jag säga, utbrast de Maurevert. Eger jag inte rätt att med min fånge öfverenskomma om priset för hans frigifvande? — Ni är min gäst, kapten de Maurevert, svarade fru CErlanges med köld; och isådan egenskap bar ni att af mig påräkna mycken undfallenhet. Men tvinga mig icke — det ber jag er af bjertat — att påminna er om det jag allena råder i detta slott. Markis, jag upprepar hvad jag redan sagt: jag vill ej qvarhålla er längre. RIDDAREN SFORZI ELLER VAPENBRÖDERNA. OO.