Dagens Nyheter – 23 april 1873, sida 2

vm Öå — Åkta er, markis, svaräde jätten, förtfarande i samma lugna ton. Utan att sjelf veta det, löper ni fara att väcka min slumrande vrede, hvilket för er vore en stor olycka. Ni frågar hvem jag är? Parbleul en adelsman såsom ri sjelf och er like i alla afseenden. Ni ser i mig kapten Roland de Maurevert, hans majestät Henrik III:s för: trogne och herrarnes af Guise intime vän! Ett föraktfullt leende öfverfor markisens ansigte. -— TIvbillar ni er, att jag frågar efter huset Valois? Nej, jag krusar Hvarken för Henrik IIT eller Guiserns, utropade han. Jeg är min egen herre: Medan dessa öfvermodiga ord i stolt ton uttalades, antog kapten de Maureverts ansigte en min af ytterlig förvåning. — Är det möjligt, att jag hört rätt? sade han, sammanknäppande sina händer. Jag tager er alla, sont här äro närvarande, till vittnen, att ett förfärligt majestätsbrott i detta rum blifvit begånget. Markis de la Tremblays, i konung Henriks namn förklarar jag er för min fånge! Kaptenens djerfhet gjorde markisen utom sig afrraseri. — Guds död! u:brast han; tänker ni; det är nog att kasta ett nät öfver lejonet, för att ha det i sitt våld? Ni måste först ha förvissat er om, att maskorna äro starka nög till att motstå dess ramar. Tillbaka, förrädäre