UV vi skulle kunna göra en god affår genom att begagna oss af denna förunderliga oförsigtighet? Jag vet med säkerhet, att -han. är rik no för att kunna betala en vacker lösepenning. — kulle vi taga honom till fånga, menar ni? — och sålunda svika det förtroende, han visat oss, samt kränka gästfrihetens lagar! — Jag väntade att få höra någonting dylikt af er, genmälde kaptenen. -Hvarför har ni icke blifvit prest? Ni skulle som predikant ovilkorligen ha gjort mycken lycka i verlden. Var så god och säg mig i hvilket afseende vi skulle kränka gästfrihetens lagar? Detta hus är icke vårt —vi ha ej gifvit-markisen nå got löfte. Föröfrigt anser jag, att om han hyser agg till mig, för det jag gaf hans apostlaehef stryk, så vore jag en galning, om jag ej begagnade mig af den fördel; som slumpen nu beredt mig. Men låtom oss gå ned och se hvad som passerar i slottet, på det att vi åtminstone må vara redo att handla efter omständigheterna. rad När de två vapenbröderna inträdde i mottagningsrummet, funno de fru d,Erlanges stående blek, med stolt min och värdig hållning; framför markisen, hvilken slagit sig ned i-en länstol och talade till henne-i en öfvermodig, hätsk ton. — Min fru, sade han, jag vill för sista gången erinra er om att ert slott är beläget inom mitt område; att således ni är min vagall samt skyldig mig undergifvenhet och