Dagens Nyheter – 23 april 1873, sida 1

tillräckligt stort för att er talrika eskort skulle kunna här mottagas. . — Samma: eviga misstänksamhet! yttrade markisen ; men jag förvånar mig icke deröfver, jag ör van vid att bli förtalad och trotsad af min vasall, fru dErlanges. Emellertid eftersom det ej är min meiog att vid detta tillfällo tvinga henne att bedja mig om ursäkt för den olydnad, hon visat, vill jag ensam inträda i hennes hus. Markisen vände sig om och gaf medelst en befallande åtbörd order åt sitt folk att draga sig ännu ett stycke tillbaka. — Akta er, att icke det förtroende, ni nu bevisar er fionde, blir olycksbringande för er, nådig herre, ropade en af hans män, Hugenotterna bruka vara förrädiska, I den man, som så talade, igenkände Raoul mäster Benoist, spostlarnes chef. — Menar vi att de skulle sufalla min person? utbrast markisen med ett föraktfullt leende. Det våga de icke! — Som en vägran att gifva markisen porsonligen tillträde till slottet skulle ha kunnat tagas till förevindning för möjligen tillämnade fiendtligheter, blef nu vindbryggan nedfälld. — Kors för tussn! sade kapten de Maurevert sakta till sin vän; denne man, rmin käre Raoul, är icke så stark som jag trodde honom vara. Hur kan han våga på detta vis utsätta sig för vargens tändor? Tycker ni inte, att RIDDAREN SFORZI ELLEB VAPENBRÖDERNA,