brådska. Det angelägnasto för tillfället är att ni msd ert namn fyller det rum, sam är lemnadt öppet här i skrifvelsen. Vid min ära, Råoul, tillade han i en ton af plötsligt påkommen nedslagenhet, det smärtar mig djupt att den här saken icke kunnat uppskjutås tul i morgon. — Hvarför det? frågådo Raoul med undrande min. — Jo, i morgon är det ju tisdag, eller huru? Nå väl, jag skulle då ha egt frihet att värfva er för Guisernas sak; och den anställning, ni i sådant fall hade fått, skulle i flera afseenden varit för er fördelaktigare... Då Raoul betraktade honom med en blick, som tydligen sade att han begrep intot af hvad som yttrats, fortfor vår kopten: — Förhållandet är lätt förklaradt. På måndagarne sysselsätter jag mig med hans majestäts affärer; på tisdagarne deremot egnar jag mig uteslutande åt Guisernas tjenst, och sålunda turår jag om för hvar dag. Jag har radan haft äran omdämna för er, chevalier, huru fullkomligt jag är bunden af mitt en gång gifna ord — för tusen tunnor guld skulle jag ej ha kunnat förmå mig att värfva eder åt Guiserna på en måndag. Jag har blött en omständighet att tillägga, chovalier: ert utseende, ert sätt, ert mod, allt öfvertygar mig om att ni är en ädling: Emellertid måste jag, i följd af mina instruktioner, fordra att ni företer bevis på ert adelskap.