-—VU Raoul spratt till, rodnade och syntes tveka pm hvad han skulle svara. Innan han hann. säga ett ord, hördes ett jägarhorn Jjuda i den stilla morgonen. — Store Gudl utropade Diana; hvilken ny fara hotar oss? Det är våra tjenares allarmsignal. Låtom oss skynda till vakttornet! Don uppskrämda flickan bogaf sig med brådskande steg ur trädgården.Kaptenen och Raoul följde henne under tystnad. — Himlen beskydde oss, fröken! ropade den förste af tjenarne, som Diana mötte. Markis de 1a Tremblays nalkas slottet i spetsen för en ryttarskaral N FEMTE KAPITLET. Förolämpningen. Efter några få ögonblicks förlopp befunno sig Raul och de Maurevert i vakttornet, hvarifrån de kunde observera den anryckande ryttarskarans alla rörelser. — Mon Dieu! utbrast kaptenen; tjugu kyraggierer och tio musketörer — ett ståtligt följel Jag nästan ångrar att jag gaf mäster Benoist den der örfilen. Bahl Markisen är nog alltför högförnäm för att nära någon ovilja mot mig af den lumpna orsaken att jag agat