Dagens Nyheter – 22 april 1873, sida 1

är jag förvissad — att han utan ringaste nytta skulle gifva sitt lif till spillo, om han utförde sin oförnuftiga plan. Förbjud honom derför att begå en sådan galenskap. Afbryt mig icke, Sforzi, jag ber; ser ni inte att hvad jag yttrar intresserar fröken? — Ja, kapten, det intresserar mig — fortsätt! inföll Diana. Raoul rynkade ögonbrynen, och endast med svårighet kunde han öfvervinna sin otålighet. Kapten de Maurevert begagnade emellertid det honom gifna ordet till att med högtidlig ton uttala följande: — Chevalier Sforzi, ni ser i mig en man, som har den äran att vara hans majestät konung Henrik III:s af Frankrike chargå dafaires. Hans mesjestät har täckts bemyndiga mig att i bana tjenst anställa hederliga och lojala krigare inom provinsen Auvergno. Är ni ledig att mottaga en officersplats samt färdig att svärja Henrik af Valois tro och lydnad? I sådant fall får jag härmed å kenungens vägnar till eder öfverlemna en i vederbörlig form utfärdad fullmakt att i egenskap af kornett anföra en mindre kavalleritrupp. Med samma djupa allvar framtog han ur sin bröstficka och lemnade Raoul ett pergament, bärande konungens sigill och namnteck ning Ett ögonblicks granskning öfvertygade chevaliern om dokumentets äkthet. Den unge mannen var så öfverraskad, att han icke kunde säga ett enda ord.