Dagens Nyheter – 22 april 1873, sida 1

—GQU skall tveka att verkställa, gevarade Diana. I er oväntade ankomst och i ert ädelmodiga erbjudande att ställa ert svärd och er arm till vår disposition har jag trott mig se en fingervisning af försynen, och jag har derför ej dragit i betänkande att anförtro er mina bekymmer. O, chevalier! finnes väl något medel hvarigenom ni skulle kunna rädda min moder och mig från det olycksöde, som hotar 088? — Ja, det finns ett mycket enkelt medel, min fröken. Jag utmanar markisen på duell och dödar honom. Ett sorgset leende öfverfor Dianas anlete. — Markis de la Tremblays skall besvara er utmaning med ett förräderi, svarade hon. Han kämpar icke sågom det enstår hederliga män — han mördar! Han är lika grym som vilddjuret, men han eger icke dess mod, Förlåt mig! Jag inser ru huru orätt jag gjort, då jag på detta sätt vändt mig till er, eftersom ju följden af ert bistånd icke kan blifva någon annan än er egen undergång. Glöm detta samtal — skynda från denna plats och lemna de olyckliga, som ri ej kan rädda, åt deras öde! — Skulle jag öfvergifva er! utbrast Raoul förnärmad ton. Är det möjligt att ni, en adlig jungfru, kan på fullt allvar tillråda mig ett så fegt beteende? Räknar ni för intet er saks rättvisa — himlens hjolp? Nej, nej! den förskräckelse, ni erfar vid blotta tanken på RIDDAREN SFORZI ELLER VAPENBRÖDERNA. 7,