Dagens Nyheter – 21 april 1873, sida 1

vissad om att hela adeln i denna provins skulle, på er kallelse, gripa till vapen och skynda till er hjelp. Han tystnade nu, men tillade efter ett ögonblick med något lägre röst: — Det finnes dock ett annat och ännu enklare medel till att undgå markis de la Tremblays förföljelser. Han kan icke vägra att duellera med en ädling. Hvarför utväljer ni då ej en kämpe, som synes er god, och ger honom det ärofulla uppdraget att försvara er? En stor mängd af era vänner skulle tvifveleutan täfla om en: sådan heder. Hvad mig sjelf angår, skulle jag, ehuru jag har så ringa anspråk på en sådan gunstbevisning, icke tveka att låta inskrifva mitt namn på de täflandes lista. Och jag må tillägga, min fru, att någonting i mitt inre säger mig att jag skulle segra i kampen. Kapten Roland hade all möjlig möda att återhålla sin vrede. Chevaliern märkte detta, men tycktes ioke det ringaste bry sig derom. När måltiden ändtligen var slutad, reste sig fru dErlanges från stolen och yttrade med ett artigt leende, i det hon vände sig till Raoul. — Tiden är långt framskriden, och tvifvelsutan behöfver ni hvila. Önskar ni, att man ledsagar er till ert rum? Som Raoul af denna framställning drog den slutsatsen att deras värdinna önskade så fort kom möjligt bli befriad från sina gästers närvaro, bugade han sig vördnadsfullt och följde