Dagens Nyheter – 21 april 1873, sida 1

sköt era två pistoler väl, och låt er cj af stridsifvern förledas till någon oförsigtighet. Inom en fjerdedels timme ha vi dessa banditer på halsen... Hallå! skola då aldrig dessa portar öppnas? — Mina herrar, ropade samma röst, gom nyss låtit höra sig från slottets inre, min matmor beklagar storligen att hon nödgas vägra att bevisa er gästfrihet. Men natten är ännu ej långt framskriden, och ni behöfva blott rida ännu en timme, för att anlända till Avezo. — Hvad tugan säger ni, karl? Tänker ni störta oss i förderfyet? Eller kanske ni icke ser att en ryttarskara nalkas för eat; nedhugga oss? Dot är, om jag ej misstager mig, do tolf så kallade apostlarne, som tjena markis de la Tremblays, fru TErlangos och vår fiende. Amnar er fru med lugnt sinne åso, huru vi huggas i stycken utanför hennes port? Raoul, som hittills förblifvit tyst, men hyilkens anlete tydligt afspeglat en tillväxande stridslust, utbrast nu med blicken fästad på den anryckande mördareskaran: N — Pardieu! Anstår det väl tvänno ädlingar att vänta tills det behagar en hop köpta spetsbofvar att angripa dem? Hvarför skulle into vi i stället gå anfallsvis till väga mot apostlarne? Framåt, kapten! — Aj, oj! svarade Roland. Nu talar min RIDDAREN SFORZI ELLER VAPENBRÖDERNA. Q