Dagens Nyheter – 18 april 1873, sida 4

På SIGER. LODINS förlag hafva tkommit i alla boklådor : Familjelifvets skiften. Af EMILE SOUVESTRE. 2 rår. En öfversättning!af den berömda Memorial de famille, af den ädle, stoiske bretagnaren Emile Souvestre — literaturens Aristides — kanske den sundasto författare Frankrike haft uader århundraden. (P. o. Inr, Tidn) Äfven inom den franska litteraturen finnas verkliga perlor, och till dessa, hjerta och förstånd bildande böcker räkna vi det anmälda arbetet af E. Souvestre.s ud P. BEmile Souvestre NE sin skildring med att framställa morgonen efter brölloppet, dä ett u; par blickar förtröstansfullt mot den gemensamma framtiden, och han fortsätter den genom en rättelse om det äktenskapliga lifvets vidare utveckling. Det är således icke en bok, som tramp: redan nötta spår, utan intager genom något nytt, hvilket Jå samma gång visar sig vara något sant och skönt, som ej blott RA uppmärksamheten för tillfället, uten håller irtresset vid makt under hela framställningen samt slutligen lemnar ett godt och varaktigt intryck. Det är en bok, som kan sättas i händerna på hvem som belst och af hvilken hvar och en, som ej är bortskämd af mindre god läsning, finner både nöje och nytta. (Svalan.) På gamla dagar. Af BMINLE SOVESTRE, 2 rår. Hvad vi yttrade om Familjelifvets skiften gäller i lika grad äfven för På gamla dagar, hvilken är lika egnad att finna en plats vid den husliga härden och som kan med fördel sättas i händerna på bvilken som helst, gammal eller ung, samt uppfattas och med nytta läsas af personer på olika bildningsgrad. Vi hoppas att dessa två i ordets fulla bemärkelse goda böcker --en vidsträckt läsekrets i Sverige. Emile Souvestre är just en författare, som är en sann vän kola till hvarje godt hem. ; ; (Svalan.) Det är en vacker teckning af en gammal mans lif, af den ålderstignes förströelser och fröjder, gom här är pgjord. Den gamle enklingen, hvars lif framställes, har nedskrifvit sina sista dagars intryck och i skilsmessans stund samlat allt det, som glö der, lindrar och stärker är ett förberrligande af den eljest så fruktade ålderdomen, hvilket är lika intagande som ovanligt, det är en idyll. -omlänst af en något vemedig, men nästan öfverjordisk dager. innena från ferdora endast tjena till att lysa den gamle till grafven, och hans förhoppningar sträcka i bortom detta lifvets gräns. ; (N. D. A. Må man ej i henne förmoda en ledsam afhandling ,de senectute, den ed en den mest intagande skildring om en ensam blifven gubbe. som förstår den svära konst att åldras med behag, som går omkring och gör godt, utjemnar och försonar, och lär sig älska än Rn åa . 0. Inr. Tidn. Med verklig saknad lägger man efter slötad läsning boken ifrån sig, men lemnar i Ik ersätt ning ett godtyoch varaktigt intryck. (Sm.-P.)