—-—-UOUU SE marne af Saint Pardoux samhälle. Hvad kaptenen angår, egnade han ej den ringaste uppmärkeamhet åt sitt offer. Han vände sig till. mäster Nicolas och befallde honom att bära kycklingen, hvilken lyckligtvis ingen nämnvärd skada hunnit göras, in iträdgården. Derpå tog han sjelf Raoul under armen och begaf sig med honom tillbaka till löfhyddanr. Jag tror nästan, min käre chevalier, sade han, att den lyx, som dessa landtjunkars bes stå sig, i sjelfva verket är af tarflig beskaffenhet. En örfil är mera än hvad sjelfva chefen för markisens stab kan tåla vid. Ungeför en timme senare, då den mycket omtalade kycklingen för längesedan var uppäten, yttrade kaptem Roland, som emellertid intagit en så beqräm ställning som möjligt, för att på bästa sätt hvila sig efter maten, med ett visst uttryck af oro till sin pye vän: — Chevalier, det finns ingenting som bättre än en god middag förmår att bibringa menniskan en sund uppfattning af saker och förhållanden. Jag ser nu allting vida klarare än för en stund sedan; och jeg vill icke söka dölja för er, att vår nuvaranto ställning synes mig ha en sårbar och farlig sida. En aning säger mig, att jag handlade orätt, då jeg bestraffade apostla-chefens oförskämdbet; jag ekulle icke bli det ringaste öfverraskad öfver att förr eller senare finna oss derigenom bragta i förlägenhet. Markis de la Tremblayg tillhör den högsta och förnämsta aristo