kration här i Auvergne. Jag erinrar mig nu, att han har under sitt befäl sextio kyrassierer, fyrtio andra ryttare samt hundra lansknektar. Med en sådan fiende inser ni väl, käre vän, att försigtighet är af nöden, i synnerhet som denne mäktige ädling har det ryktet om sig att han är ytterst oförsonlig samt dessutom hämåifull, förrädisk och blodtörstig. Om det derför skulle falla honom in att anse sig förorättad genom den örfil, jag tilldelat chefen för hans apostlar, vore han i stånd att behandla osssåsom slafyar — d. v. s. ingenting hindrar att han låter hänga oss i närmaste träd. Mitt råd är. alltså att vi oförtöfvadt skola bagifva oss från detta ställe. — Jag är färdig att göra hvad ni anser bäst, kapten,. sade Raoul. — Om vi blott kunde komma helskinnade till Clermont eller Mont dOr, vore vi straxt utom all fara. Det behöfs endast att min närvaro i Auvergne blir känd af . vederbörande; sedan skyddas nog min person af den ijenst jag innehar från hvarje våld eller förolämpning. Det enda, jag fruktar, är att vi ekola bli gripna, innan vi hinna komma utom markisens. område. Kapten Roland teg ett ögonblick, och det var med synbar förlägeohet han fortfor: — Chevalier, jag är rädd för att ni ogynnsamt bedömer min försigtighet. Jag ber er, svara mig uppriktigt: Anser ni mig för en man, som skulle kunna fly och lemna er i