Dagens Nyheter – 18 april 1873, sida 1

MV RT bjuder er på en del af min kyckling. Hitåt, värd! Vid kaptenöns kallelse infann sig mäster Nicolas med en ömklig och ångerfull min. — Förlåt mig, nådigaste herrar, sade han; jag hade den olyckan att för ett vigtigt ärendes skull nödgas lemna spiseln under några få minuter, och tänk — på denna korta tid blef er kyckling... uppbränd! Knappt hade kapten Roland erfarit denna bedröfliga nyhet, förrän han slog knytnäfven i bordet med en sådan våldsamhet och kraft, att den maskstungna skifvan söndersplittrades. — Usling! utropade han. Men omedelbart derefter blef han åför herre öfver sina kämslor och fortfor i en temligen lugn ton: — Min vän, jag är en gammal räf, och till en sådan duger det ej att komma fram med dylika dumma förklaringar. Ni kan aldrig inbilla mig, att ni låtit en middag, som ni sjelf uppskattat till närmare två livres, blifva lågornas rof. Ni måste ha funnit en annan afnämare som lofvat hederligare betalning? — Jag försäkrar... jag svär, mina herTar , . . — Tig, karl! om ni vågar afbryta mig ännu en gång, skall jag vrida nacken af er utan medlidande. Bekänn ert brott — det är enda medlet, hvarigenom ni kan blidka min harm. Fram med sanningen — eller darra för min vrede! BIDDAREN SFORZI ELLER VAPENBRÖDERNA. 4.