Dagens Nyheter – 17 april 1873, sida 2

RT oc Ane mig att säga till mina gäster att elden var för stark, så att deras kyckling blef uppbränd? — Bå vilt jag kan se, finnes härför intet hinder, min gode och redbare mäster Nicolas. — När det gäller att välja mellaa er och dessa främlingar, kan jag naturligtvis icke ett ögonblick tveka... Ni har hos mig företrädet framför hvar och en annan... — Det gläder mig, mäster Nicolas, för er egen skull, att jag misstagit mig. I början befarade jag nästan, att ni gjort ett försök att svikligt förfara mot hans nåd markisen. — Ack! herr Benoist, utropade gästgifvaren, i det han påtog sig den. misskända oskuldens min; huru kunde väl en sådan tanke uppstå i er själ? Under det att den stackars mäster Nicolas sålunda gjorde sitt bästa, för att sätta pin egen hotade person i säkerhet, fördrefvo kapten Roland och Raoul tiden med vänskapligt samspråk, väntande så tålmodigt de kunde på sin middag. — Jag anser, att denna dag varit särdeles lycklig för mig, chevalier, yttrade jätten; ty jag har icke allenast haft den äran att vinna er vänskap, utan jag märker äfven till min belåtenhet, att den värj stöt, ni gaf mig, icke tillskyndat min lekamen större skada än att jeg kan hoppas redan i morgon vara fullkomligt återställd. Jag försäkrar er, chevalier, att det är mig omöjligt att beskrifva, huru