Dagens Nyheter – 17 april 1873, sida 1

mycket er karakter behagar mig. Låt mig få fortfarande förblifva i ert sällskap. Jag har en aning, att vi komma att uträtta något storverk tillsammans. Vi passa för hyarandra, eller rättare, vi komplettera hvarandra. Må vi ingå ett bolag: er insats består af ungdom, liflighet och skönhet, min åter af något som ej är mindre värdt — erfarenhet. För att tala uppriktigt, vill jag, min bäste chevalier Sforzi, säga er att jag ej har synnerligen hög tanke om er förmåga att uppgöra affärer; ni har till fullo bevisat för mig, att ni icke i ringaste mån förstår att begagna er af era fördelar. — Hvad menar ni, kapten? — 50 här ett exempel: När ni nyss låg öfver mig och höll er dolk mot min strupe, hvarför affordrade ni mig ej en lösen? I ert etälle skulle jag ha gjort det. Jag har på somliga dueller förtjenat flera tusen livres. I en tapper och klok mans hand är svärdet en god inkomstkälla. — Blåss ni då för pengar, kapten? — Säg mig, skulle inte ni sjelf slåss i hvilket ögonblick som helst, för att vinna er kärleks föremål? Det är också egoism. Min unge vän, jag vill ej förneka, att ni fäktar utomordentligt väl; men jag påstår att ni för öfrigt bar mycket att lära. Om några dagar härefter, när jag lärt bättre känna er, skola vi fortsätta detta samtal. Emellertid ropar min mage på mat. MA vi spisa middag;jag