Dagens Nyheter – 17 april 1873, sida 1

Vare sig nu Benoist var var vid ett dylikt mottagande eller han i allmänhet icke aktade uppå det lägre folkets miner, nog af han tycktes, för tillfället åtminstone, vara alldeles omedveten om den verkan som hans närvaro frambragt; Han gick med stolta steg och föraktfall min förbi de bugande och inträdde i värdshuset. Ett illvilligt löje spelade på hans läppar, då han i hög och befallande ton ropade: — Mästor Nicolas! Värdshusvärden bleknade och skyndade atc taga af sig hatten för sin fruktade gäst, hvilken såg på honom ett ögonblick eller två under tystnad och med ett sådant uttryck som man kan föreställa sig hos huggormen, då han betraktar ett tillämnadt offer, — Ni har fått i uppdrag att tillreda en bröllopsmiddag, mäster Nicolas, eller buru? frågade Benoist, efter att så länge som möjligt ha fröjdat sig åt anblicken af den stackars värdshusvärdens ångest. Hvilka äro de unga tu, mäster Nicolas? Jag visste inte att något bröllop förestod här i Saint-Pardoux — Bröllop, herr Benoist! utropade värden, låtsande den största förvåning och fullt besluten att iakttaga em helt och hållet defensiv hållning. Jag har inte hört talas om något bröllop, herr Benoist. — Jaså; då har jag väl misstagit mig... och det är således ej värdt att vi tala mera om den saken. Det var den angenäma steklukt,