Dagens Nyheter – 17 april 1873, sida 1

Mn — Nej, ära den som äras bör, heter det. Jag följer efter. er, kapten, —Jag blir er mycket förbunden, om ni i detta fall icke visar enträgenhet... j Raoul bugade sig för sin motståndare och trädde öfver tröskeln till stugan. — Pardiou! utropade Maurevert som följde honorna ; ni är en tapper man, och jag skänker er min högaktning. Att på detta sätt exponera er rygg för mig, när jeg har ett svärd och en dolk i min hand, bevisar att ni är en ärans man, Hörpå, godt folk, fortfer han, i det han vändo sig till den hop af nyfikna individer, som var samlad utanför värdshusets dörr; sopen denna plats med era mössor, så att den blir fri från småstenar, och hållen er på ett lämpligt afstånd från oss! Såsom en ersättning för ert besvär tillåter jag er att bevittna ett skådespel, som mången hofdam skulle vilja gifva hälften af sina juveler för att få åse. De två männen korsade sina värjor, och fäktningen begynte. Den blef af kort varaktighet, ty till sin stora förvåning blef jätten redan vid den andra stöten, som Raoul gjorde med sitt vapen, sårad i högre axeln. Lik en stormvind, föll den unge mannen i nästa ögonblick öfver honom, han kastades omkull och, innan han visste ordet af, hade Raoul böjt knä mot hans bröst samt höll sin dolk öfver hans strupe. RIDDAREN SFORZI ELLER VAPPNBRÖDERNA, 8.