Dagens Nyheter – 17 april 1873, sida 1

förtjensten för 2:ne man jemte underhållet för hästen bestiga sig således tillbopa till 1 rdr 80 öre. Det kan visserligen härvid erinras, att vi ej äro tvungne att med timmerutdrifnibgen taga någon böfattning, men förhållandet är dock icke sådant. De, som till sågverksegare försålt skog, kunna uti 2:ne klasser indelas; de som icke stå uti något annat beroende af dem än det, hvartill skogskontrakten föranleda, och äro dessa ganska få, samt de andra sådane, hvilka äro sågverksegarno mer eller mindre skyldige, Skogskontrakten innehålla visserligen den föreskrift, att ej andra träd än de, som vid tio alnars längd hålla tio tums diameter, må fällas; men erfaronheten har ådagalagt, att hrr Dickson på senare tider och i den mån skogen blifvit uthuggen icke allenast nöjt sig med utan äfven fordrat utdrifning aft träd med roindro dimensioner, naturligtvis mot en lägre erx sättning. De hemmansegare, hvilka tillhöra försts nämnda klassen, måsto sjelfva verkställa utdrifningen af de på deras områden befintliga träden, ty göra de det ej, ditsättas andra ara betare och hemmansegarne sakna all kontroll på afverkningarne. Hvad åter beträffar den andra klassen, hvilken utgör det stora flertalet, så ligger den så helt och hållet i sågverksegars. nes våld, att den aldrig af egen kraft kan komma derifrån. Så länge skog af de i kontrakten bestämda dimensioner förefinnes, bjelpa inga protester: och lika litet hjelpa de, då fråga blir om träd at mindre slag. Dortill hafva sågverksegarne visserligen ej någon laga rätt, men då kommer hemmansegarnes beroonde ställning sågverks egarne till hjelp. Sedan han på kredit fått varor till så stor myckenhet, som någorlunda motsvarar hans tillgånger, tvingas hommansegaren att framgå på skögsförödelsens bana; han har att välja på antingen att foga sig efter sågverkaegsarens gär efter virke eller ock att få sin skuld på en gång utkräfd; men då gör ock sågverksegaren snart sig till verklig egaroe at hemmanet, Hvilketdera han väljer, blir slutet dock förr eller senare hemmansegarensg fallständiga ruin, Mer eller mindre ha vi att frukta denna fara; mer ellec mindro ha vi blifvit sågverkss egarnes litegne, Sjeliva kunna vi ej bjelpa oss; men då, såsom vi väl veta, inbyggarno uti en hel lands ort äro uti lika belägenhet med oss, ha vi såsom en den yttersta utväg till bjelp icke kunnat finna oågon annen än att vända oss till kon. befbhde med ödmjuk och vördnadsfull bön, det kon, befhde ville för tronen framställa våra bekymmer samt söka åt oss utverka der hjelp elier vidtagandet af de åtet rder vår svåra dch tryckando belägenhet räfver och sannolikt äfven är med statens fördel förenlig. Oss tillkommer ej att gifva något. förslag härutinnan, men då, med få undantag, allmogen inom: hela länet, åtminstono efter de större vattendragen, suckar under samma ok som vi, våga vi försäkra, såväl att hög tid är inno för stäfjandet i någon mån af skogsförödelsen som ock att hvad kon. bofhde i nämda syfte kan åtgöra skall följas af tusentals tacksam het. Degerfors den 26 augusti 1872. ER