Dagens Nyheter – 16 april 1873, sida 3

jade inspektera alla slag af diverse, som fanns liggande på bordet. Under denna inspektion påträffade han ett sigill, i hvilket var inri stadt N:s initisler och derofvan ett allseende öga. Kring om detta lästes ett tänkespråk, stafvadt på gammal svenska, nögd (nöjd) med allmaktens beslut. Icke passar detta för en tullförvaltare, mumlade Kull, hvarpå han tog en på bordet liggande pennknif och ritade ett BE. framför tänkespråket, som sås lunda kom att lyda: Enögd med allmaktens beslut, De båda vännerna träffades sedan, och firade många dar tillsammans. Efter sin återkomst till Skara fick K. mottaga en skrifvelso från sin vän med många tacksägelser för besöket m. m. Bretvet var försegladt med samma sigill som K. så spetsfun digt ändrat. Han besvarade då skrifvelsen och slutade densamma med en förfrågan till N., om det var nödvändigt att låta hela allmänheten veta, att han blifvit enögd med: allmaktens beslut. N. skyndade sig att låta göra ett annat signot. Parasoll! åt Thiers, Japans minister resident i Paris, Jugoi Pameschima, har å sin regerings vägnar förärat Thiers ett konstverk af högt värde, en parasoll af elfenben, med skulpturverk af Japans törnämste konstnärer, framställande do vigtigaste tilldragelserna i det asiatiska ölandets historia. Teateranekdot. En numera afliden landsortsskådespelaro skulle i en pjes utbrista om en afdånad: Lugna er! Hon är icke död, det är endast en häftig krampattack .,-.! Men olyckligtvis kom han i stället att uttrycka sig på följande sätt: Lugna er! Hon är icke död! et är enmdast en kraftig hämp ... nej, jag menar... en haftig krämpa... (ursionigt) nej, för fn en kräftig hampattack! Och dervid blef det. Den drunknar ej som skall hänga För någon tid sedan berättade vi att emigräntskeppet Northfleet gått förloradt. Bland de räddade personerna var också en man vid namn John Start, efter hvilken polisen spa nat i två år, emedan han begått en större inbrottastöld. Han blet naturligtvis genast arresterad, En röfvarhbisteria, I nordamerikanska tidningar cirkulerar för närvarande en uppdiktad historia, hvars scener äro förlagda till Kristiania i Sverige. Innehållet är att en man, som under loppet af fyra år tagit lifvet af 21 personer, nyligen blifvit dömd till döden och halshuggen. Förbrytarens egen bekännelse återgifves sålunda: Mitt namn är Albrog Gersen. Min far var den aflidno bes kante svenske generalen Ridderslag. Jag var på krigsskolan, men blef körd derifrån, emes dan jag hade gjort mig skyldig till mordbrand. Jag undslapp emellertid straff och erhöll un der ett annat namn anställning vid Dannemora grufvor. Ofta kände jag en obeskriflig lust att åter anlägga mördbrand, men jag beseg: rades icke af frestelsen. En gammal skuylkamrat, med hvilken jag händelsevis samman! stötte, kände igen mig och — jag förlorade min plats. Jag beslöt då att på honom taga en förskräcklig Hämd, öocK då jag erfor, att han uppehöll sig i Kristianiä, reste iag till denna stad. Dag och natt under fyrå år drömde jag om ingenting annat än hämnd, och jag anlade många gånger eld i hopp att kunna inbränna honom gller hans närmaste anhöriga. Jag bragte äfven åtskilliga menniskor om lifvet i tanke att det vär Justus Drigos, min fiande, som jag dödade: Slutligen i förrgår upptäckte jag att Drigos dotter gick på seminariet ochjag böslöt att detta skulle upp: brännas. Jag gömde mig i huset och hopsamlade en mängd brännbara ämnen, öfver hvilka jag hällde petroleum, och så tände jag på. Jag lyckades icke nog hastigt komma undan, utan elden fattade i mina kläder, och jag hade.största svårighet vid att släcka 1ägorna. Jag nödgades slutligen hoppa ut genom fönstret från andra våningen, dervid jag afbröt mitt ena ben, så att iag nödgades släpa mig till skogen, der jag i dag påträffades. Jag är skyldig, inen rår ej för hvad iag gjort. Härefter följer en kortare beskrifning om hals. huggningen. oHANDELSBERATTRISE