av betraktade honom Maurevört med den största uppmärksamhet, och han utbrast nu: — Min herre, mottag mina uppriktiga ursökter;.Jag inser att jag bedömt er orätt. — Alliså — vår duell... — Är nu mera oubdviklig. Att niär tapper, det borde jag från början ba förstått. Tillåt nu mig upplysa er om att Hos mig finns en egenskap som kallas hederskänsla. Ni har talat öppet till mig; må jag således i min tur få vara uppriktig mot er. Äfven jag har en stor mängd små synder på mitt sämvete. Jag harbegått; snart sagdt, allt det onda som en krigars kan begå. Detta är ju en förfärlig bekännelse, eller hvad säger ni? Min religion är sådan, att jag vördar ingens ting annat än mitt en gång gifna ord. Deruti nedlägger jag. all min. heder, och jag står dervid så länge jag lefver. Det är naturligt att när man bar. blott en god egenskap att skryta med, Så: är man angelägen om att al: drig i handling förneka densamma. Nu har jag dofvat att jag skall döda er, ifall Hi icke afstår: er. middag åt mig. Det var obetänks samt, ja, kanske. orätt af mig att afgifva ett sådant. löfte, men nu är det i alla fall för sent att återtaga.detsamma. Säg mig emeli lertid: hyad ni heter. — Mitt namn. har intet att göra med vår tvist. — Förlåt mig, men jag: har alltid velat känna namnen på de:pergoner, söm jag för