NAV, MYR MVV ALVA MAAMA SILV VAR MV få MVA VILL TUH alldeles utsugna och i lång tid endast ega qvar det höpfallna skalet — för att måhända i sinom tid fyllas af ett bytt intresse. Vi observera äfven att bollarne röra sig, men olika, Det allmänna intresset rör sig långsamt och med en viss värdighet, då deremot partiintressena ha en högst ojemn och stundom häftig rörelse. De enskilta intressena röra sig äfven olika: en del lifligt och en del mera lugnt, ja, en del stå nästan flegmatiskt stilla. aa ej att rätt draga nytta af sin egen raft. Nu hafva vi genom kikaren sett huru hela systemet, på en gång betraktadt, företer sig. Det vore kanske icke alldeles utan intresse att rikta kikaren på systemets särskilta delar för att iakttaga de olika intressenas tendenser, hvilket utan kikare faller sig svårare. Vi rikta instrumentet först på det allmänna intresset. Det allmänna intresset, d. v. s. det allmäns Dyttiga, styres af det sunda förnuftet. Det allmänna intresset sluter inom sig någonting af sjelfva gudomligheten, ty det är rättvist, kärleksfullt, barmhertigt, oegennyttigt och välgörande. Hvarhelst det allmänna intresset uppenbarar sig, sker det alltid i någon god afsigt, antingen direkt eller indirekt. Det allmänna intresset betingar endast åtgärder, som härflyta från det sunda förnuftet; men då det icke till sin natur kan vara oberoende, så kräfver det understöd af de enskilta intressenas bästa tendenser och utöfvar derigenom den ädlaste verksamhet inom hela systemet. Äfven då det allmänna intresset nödgas mer eller mindre strängt tillrättavisa något af de andra, sker det med fästadt afseende på hela systemets bästa. ! De kommunala intressena äro filislafdelningar af det allmänna intresset och utöfva inom vissa gränser samma fundktioner; men de. äro mera mottagliga för reaktionära impulser, och omotiverade sidointressen, hvilka liksom bygga backar till hinder i de kommunala in tressenas väg. w Bördsoch rangintressena styras ej af det sunda förnuftet; tvärtom, intresset styrer subjektets tendenser och stärker detimaginära företrädesbegreppet. Men det sunda förnuftet erkänner endast tvenne prerogativer hos menniskorna, nemligen: uppförande och kunskaper. Denna rangordning är den naturliga, ty indi viden kan sakna mer eller mindre af hvåd man kallar uppfostran och likväl ådagaläggs ett oklanderligt eller ännu mer; ett i allo berömvärdt uppförande. Den intellektuela bildningen är dernäst den verkliga, den sanna rangskilnaden, och är berättigad i den grad, den är intensiv och fruktbärande. Rangintresset eller ärelystnaden förleder stundom till. de förnuftsvidrigaste excesser. Historien lemnar os8 härom lika så sorgliga som exakta vittnesbörd. — Det ena rangintresset tål ej att det andra bär tre kronor i sitt vapen. Rapgintressena gå bröstgänges till väga. De resa sig upp mot hvarandra i form af fäst ningar; de uppoffra milliarder riksdaler på mordvapen och trotsa hvarandra med uppställda armer, nvilka till största delen icke veta hvad de göra. Många, omicke alla, krig bafva dessa slags intressen att tacka för sin dråpliga tillv varo. — När man sger två fiontliga(?) krigshärar uppställda emot hvarandra och kan fatta djupet af därskapen deruti, så tycker man sig se invånarne ur två ofantliga därhus utsläppta för att gå löst på hvarandra. Ju värre de kunna tilltyga hvarandra, desto större ära(2?) anse dessa intressen att de — som sluppit undan med lifvet, böra tillerkännas. Ja, de tappro få till: och med granna skyltar. på butiken för att visa hvad slags affärer de drifva: — Men de, som uppoffrat hela sin tillvaro; hvad få de? eller: de, som derigenom förlorat sitt stöd, sitt hopp? Men låt oss lemna detta sorgliga intresse och rikta kikaren på en annan grupp af systemet. — — Men stopp! Was ist das? En särskild upphöjning på den stora bollen, på det allmänna intresset? — — Ah, nu förstå vi! — Det är kronan på det allmänna intres set, det är gräddan af det sunda förnuftet: ack, det är verldskongressen! — Den har till Uppgift att förskingra villorna och förskona menniskorna från den råa styrkans gräsliga raseri. Rätt sä! Så bör det vara. — Hvad har väl annars menniskan för anledving att skryta öfver sitt företräde framför de vilda djuren, om hon ej genom fornuftetsrätta bruk kan på fredlig Väg afgöra en tvist? — Ingen tvist kan vara af annan natur, vare sig emels lan pvationer eller enskilta individer, än att den kan af sundt förnuft utredas och biläggas. Vi gå vidare. — Se der finna vi en stor boll, som tyckes vara med svarta fläckar punkterad. — Det är det klerikala intresset. Det klerikala intresset måtte hafva sitt ursprung från underjorden, ty intet annat intresse vet omtala: Satans makt, ett helvete, der eld och svafvel ständigt brinner, der gråt och tandagnisslan skKall vara till evig tid, m. m. O, du vidtberesta och vidtberyktade intresse! Du hafver gjort millioner gånger större upptäckt än sjelfva Columbus, ty du hafver upptäckt en makt(?), som (i fall det vore sannt) skulle täfla med Gud om herraväldet öfver menniskan, O, du obesvärade intresse! Dig generar ingenting... Du allena vet att bland hundrade olika kyrkor gifves det blott en; som är saliggörande. Du allena är orienterad der, hvarest de nittionio öfriga skola, med sin orlofssedel i sin hand, installeras. Du vet, ; att ditt eget intresse är ofelbart; du vet att: Pruftöna Anlkaldan nam hilhtatalanes damm mar nde i