Dagens Nyheter – 15 april 1873, sida 1

personligen, hade sedan småningom kommit in på politiska diskussionsämnen; och att döma af den ifver, hvarmed den lilla kretsen slöt sig allt närmare omkring en talare som nu hade ordet, var intresset, för tillfället åtminstoze, särdeles spändt. — Vid Saint Blaise, min skyddspatron! utropade talaren, hvilken tycktes i flera afssenden vara ett strå hvassare än de öfriga i sällskapet; jag hörde besfnnerliga historier i förra veckan, då jag var i Clermont. Åh, ni behöfva inte titta er omkring och so så oroliga ut för det! Jag är inte rädd för att man hör hvad jag talar; hvem som helst må gerna lyssna till mina ord. Vi äroju kristna menniskor, och inga hundar; öch hvad jag nu säger er, det skulle jag säga åt sjelfva mongeigneur de Canilhac, om han vore här. Jag står vid mina ord; och jag påstår att hvem helst som förtrycker fattigt folk, Han skall svara derför i en annan verld. — Tala inte på dette sätt, Blaise, inföll en af hans åhörare, i det han ängsligt sneglade åt alla håll; likasom fruktade han att upptäcka någon farlig lyssnare. Om någon sqvallrade på dig, skulle du för slikt tal bli straffad med att nästa torgdag stå vid skampålen i två timmar samt dessutom få smaka hundra pisksnärtar. — Skulle jag få stryk! utbrast den förste talaren: Nej, det går inte så lätt. Jag skulle ställa mig under de göda herrarnes åf Guise