Dagens Nyheter – 12 april 1873, sida 2

Utrikes-Nyheter. Buffets val till talman i franska nationalförsamlingen har ytterligare vidgat afståndet mellan republikanarne och de monarkiskt sinnade, och Thiers, som hittills varit af alla gansade franska, tidningar ansedd för att stå höjd öfver båda partierna, betraktas nu med misstro af äfven de moderata republikanarne. Dessa antyda nu också i sina organer att det lätt nog kan komma till en fullständig brytning mellan venstern och presidenten, i händelse den sistnämde fortfarande visar gamma eftergifvenhet mot de monarkiskt sinnado, som han gjort under de sista tre månaderna. De förebrå honom ock att han helt och hållet öfverlemnar regeringen åt Dufaure och Goulard för att uteslutande kunna öfverlemna sig åt sina dilettantiska studier i det som rör militärväsendet. Man berättar också att Grevy skulle ha antagit återvalet till talman, i fall Thiers med; bestämdhet velat lofva honom, att nationalförsamlingen skulle upplösas så snart preutsarne utrymt Frankrike, Härpå har Thiers emellertid icke velat ingå, och detta har också gifvit stöd åt misstankarne om hans orlegnistiska sympatier. Ett ytterligare stöd för dessa Bina misstankar finner man i hans flitiga och vänskapliga umgänge med det ryska sändebudet, furst Orloff. Det heter nemligen att Thiers eftersträfvar en allians med Ryssland, och att han af Orloffs yttranden sluter, att hofvet i St Petersburg aldrig skall alliera sig med ett af Gambhetta och hans vänner styrdt Frankrike, men väl deremot med ett monarkiskt Frankrike under huset Orleans. Allt detta inger republikanarne oro och de hoppas nu att Grevy skall öfvertaga ledningen af hela venstern och att det skall lyckas honom, till följd af bans stora pereonliga avssende, att sammansmälta de olika republikanska grupperna till ett enda, enigt och väl disciplineradt parti, som efter hand skall kunna lyckas eröfra den afgörande stämman i nationalförsamlingen, Napoleon III:s testamente kommer att offentliggöras tidigare i England än i Frankrike. Testamentet har nemligen blifvit öppnadt i England, och testamentsexekutorerna vilja icke, för att ej uppväcka afundsjuka mellan de bonapartistirka tidningarne, meddela handlingen till någon af dem. — Det fins två testamenten efter Napoleon III. Det ena var skrifvet före det italienska kriget, det andra kort innan han begaf sig till Rhen-arm6n, I det första, som hufvudsakligen är ett politiskt testamente, uppdrager kejsaren statsangelägenheterna åt kejsarinnan; i det andra anförtror han med synnerlig värma kronprinsen åt armån. Napoleon III:s efterlemnade förmögenhet täges uppgå till 2!2 millioner frank. Deraf åtgår dock 1!2a million till betalandet af kejsarens, af honom sjelf erkända skulder, så att hvad som skulle återstå för den kejserliga familjen komme att utgöra blott 1 million frank, eller en årlig ränteinkomst af 50,000 frank. Man kan dock möjligtvis ega skäl, att draga tillförlitligheten af dessa sifferuppgifter i tvifvelsmål.