Dagens Nyheter – 12 april 1873, sida 1

Sammansatta lagoch bankoutskottets betänkande angående myntfrågan utdelas i dag till riksdagens ledamöter. Det är till stilen oklanderligt, såsom allt hvad som flyter ur hr docenten Hans Forsells penna, men hela betänkandet innehåller ingenting annat än precist samma förutsättningar som man i vissa tidningars spalter sett upphöjda till axiomer, ehuru de blott äro gissningar. Det är ett högst egendomligt sätt att utreda en qvistig fråga, detta, att konungens rådgifvare, flere tidningscedaktioner och slutligen ett riksdagsutskott begagna en och samme skrifkunnige vän. Ena ung man, ganska boksynt, men utan all erfarenhet om det praktiska lifvets förhållanden, upphöjes till en auktoritet, hvars betydenhet dock hufvuadsakligen ligger i en anstrykning af sjelftillräcklighet. För åsigternas fasthet torde han icke kunna prisas, ty bekant är att han först ifrigt förordat guldfranksystemet, sedermera det tyska myntsystemet och nu sist det danska projektet, som utestänger Sverige och Norge från all möjlighet att ansluta sig till något myntkystem, som erhåller en dags längre varaktighet än den tvårget af en konvention pålägger. Det sammansatta utskottets försvar för konventionen belöper sig på det hela taget endast dertill att då i alla händelser rubbning i myntväserdet ej gerna bör förekomma mer än en gång i decenniet, så, menar utskottet, gör det ju ingenting att ingå en konvention på 10 år, som beröfvar Sverige desg handlingsfrihet. Så blottadt på goda skäl är utskottet, som icke låtit nedskrifva hvad, efter hvad man har god anledning tro, pluraliteten tänkt och hvilket helt enkelt är, att emedan regeringen afslutat en konvention, bör rtikadagen icke kompromettera konungens rådgifvare, Emellertid bör ofvan citerade förklaring af utskottet tagas vara på, ty den innebär ett tydligt erkännande, att det nu föreslagna myntsystemet icke förväntas få någon varaktighet, utan blott är ett öfvergångssystem. Under sådana förhållanden återstår för de sansade och icke gervila riksdagsmännen att betänka huruvida man nu bör göra en reform, då man tydligen ser att man snart måste göra ännu en förändring. Huru har man gått tillväga i andra frågor? Med rask beslutsamhet genomdref riksdagen att Sverige skulle hafva ett jernvägsnät, Hade man på den tiden följt den danska myntpolitikens exempel, skulle man icke hafva beslutat sig för jernvägar, utan i stället utvidgat vägoch vattenbyggnadsadministrationen och på allmän bekostnad i alla riktningar genom landet byggt dyrbara chausseer, för att rätt snart till följd af tidens kraf se dessa dyrbara anläggningar föga begagnade och i alla fall blifva tvungen att gripa sig an med jernvägsbyggnader.