Dagens Nyheter – 12 april 1873, sida 1

120 — — Vet du, min vän, beträffande din skarpsynthet att ha upptäckt någon ömmare böjelse från min sida, tror jag ej mycket derpå, utan tillåter mig betvifla det du kunnat upptäcka hvad som undgått min närmaste omgifning. — SEn blind höna kan också hitta ett korn41... Du skulle ej sett så fasligt förlägen ut, när jag vid mitt besök hos dig först kom in, så hade jag troligen ej märkt något... Jag medger att det var en tillfällighet; men du kan vara öfvertygad om att jag sedany under det jag berättade mina historier, allt hade ögonen med mig! — Och hvad såg du då? frågade Hugo. — Hvad jag såg?... Jo, hvad som troligen undgick de andra, emedan de hade sina ögon fästade på mig, som den der berättade: att du oafbrutet betraktade mamsell Hellberg, och att hennes minsta rörelser ej gingo förlorade för dig... allt detta såg jag... Blir det snart giftermål? — Ja, det kan allt hända, menade Hugo. Sedan kapten Berglund tagit afsked, föreslog Hugo att vi skulle vända om och taga en annan väg, och så förde han mig upp på en höjd, derifrån man hade en gärdeles vacker utsigt öfver —g. — Berglunds fråga om när vi skulle gifta oss, erinrar mig att jag ännu ej hemställt den till dig :.. Visserligen häntydde jag en gång derMIN FÖRSTA UTFLYKT, 17.