Dagens Nyheter – 10 april 1873, sida 2

-—-—-—-—AMV min hand, utan så godt som förde mig med sig ut i salen; jag kunde ej förstå hvad hans afsigt var, Sedan jag klädt på honom, började han: — Tant gå med, tant gå med! — Hvad är det fråga om? sade Hugo, sera tagit in sin öfverrock från tamburen. — Han är bara litet kinkig; det är ej att undra på, han är så sömnig. — Tant gå med! ropade han åter och började gråta. — Stackars liten, han har riktigt tagit mig på orden, märker jag!... Tyst nu, Arvid, och var snäll... ser du, tant kommer inte nu, men när hon kommer, stannar hon för alltid qvar hos oss... Tag nu godnatt och var stilla, annars får du ej följa med en annan gång!... Säg, Olivia, skulle du ha något emot att komma rätt snart? frågade han, i det han slöt mig till sitt bröst... Godnatt, min älskade! Vid middagstiden dagen efter kommo Clara och Victor upp för att gratulera mig. Som moster ej träffat Clara hemma då hon sökte henne, hade hon gått upp till en bekant och helsat på. När hon af mig fick veta att Nordenssons på aftonen skulle på supå, skref hon genast till Clara och underrättade henne om Hugos och min förlofning, men brefvet kom