Clara till handa först när de korhmo hem om aftonen, emedan jungfrun ej kommit ihåg att lemna fram det förr. — Du stygga Olivia! började Clara, sedan hon först på det hjertligaste önskat mig all möjlig lycka och glädje, som var så hemlighetsfull när jag träffade dig i går! Jag kunde minsann behöft ha något roligt att tänka på hos von P:s; der var horribelt tråkigt! — Jaså, Olivia kommer att bli min lilla svägerska, det gläder mig obeskrifligt! sade Victor, och han såg också ut, som om han tänkt hvad han sagt. — Genom sitt goda lynne och sitt muntra skämt, bakom hvilket aldrig någon elakhet döljer sig, vinner Victor ju mera man är tillsammans med honom. — Ja, jag kan ej neka till, att det ej hade varit roligt att se hvem som helst — d. v. s. någon som man ej kände — intaga Olivias ställe hemma hos Hugo — men nu blir det ju i många afseenden som om hon ännu lefde, 3ade Clara.