ee han upp, tog mig i handen och förde mig fram till henne. — Olivia är nu min fästmö, vill mamma ryckönska oss? — Ja, af hjertat görnal — Gud välsigne er, mina kära barn! När vi litet senare hörde tant komma ut från sitt rum, undrade moster om det ej vore bäst att icke säga något i afton, utan vänta till följande morgon: och då förbereda henne litet. Af den meningen var äfven Hugo. Samtalet blef rätt gladt och på det hela taget kände jag mig ganska ogenerad. Då Hugo tog afsked, sade han att om det ej blef för kallt, skulle Arvid få följa med följande morgon. När jag då på morgonen träffade tant, var hon mycket vänlig och lyckönskade mig på det hjertligaste till min förlofning, Hvarom moster förut meddelat henne. — Tänka ni snart gifta er? frågade hon. — Jag tror ej att Hugo ännu tänkt derpå, afbröt moster; det får väl lof att bli förlofning först... Hugo kommer väl hit på förmiddagen? frågade hon mig. — Ja, det gör han, — Jag ämnar mig bort till Clara, och så gick hon in att göra sig i ordning, En stund derefter kom Hugo och hade äfven