Dagens Nyheter – 10 april 1873, sida 1

Såsom vi i en föregående artikel påpekat, är det alldeles klart att alla de, som intressera sig för vårt lands andliga och materiela framåtskridande istörre skala, måste i mer eller mindre mån mötsätta sig alla dessa planet om ett starkt försvark, Bvilka på vissa håll med stor ifver omfattas. För hvar och en som med öppna ögon vill betrakta förhållandena sådana de äro och hvars omdöme ej är förvilladt af all der.na förntida krigarglans, hvilken utgör äfven mångas af den nu lefvyande generationen förtjusnivg, måste det vara tydligt att Sverige icke yvidare har några krigiska lagrar att skära, utan att det endast är på de fredliga idrotternas väg, som vi ännu en gång kunna tillkärnpa 08s en framstående roll inom de europeiska wamhällena. Ju mera detta är påtagligt, desto mera underligt, för att ej begagna något annat ord, måste det förefalla att här i landet finnes en ganska stor hop personer, hvilka icke vilja säga farväl till vårt orimliga, direkta beskattringssystem endast :af fruktan att, om vi lemna detta, skall det ej vidare stå till att få ihop en Carm64 af sådant skrot och korn att den kan uppfylla alla vilkoren för en utbildad militarism. Många af riksdagens ledamöter skulle vara benägna att utan vidare omständigheter och hastigt nog uppgifva indelningsverket, om de icke vore man kan nästan säga genombäfvade af den tanken att vi i sådånt fall skulle nedsjunka till en helt och hållet fredlig nation, för hvilken det ej gåfves någon möjlighet att hädanefter uppträda såsom en någorlunda anständig militärmakt. Bedraga vi oss ej alltför mycket, så kommer differensen mellan de båda kamrarnes majoriteter i fråga om indelningsverkets och grundskatternas afskrifning att befirnas hufvudsakligen hemta sin grund från sägda båda; majoriteters totalt olika uppfattning af den ställning vårt land bör intaga i militäriskt me Andra kammarens representanter äro ej lifvade utaf tanken på forutidens glans ellsr af begäret att ännu en gång med Cougstor håg utföra krigiska bragder och idrotter. Deras tendenser och instinkter gå helt och hållet åt fredlig id, och de önska endåst att få vara i fred med sina sysselsättningar. Vi vilja visserligen ej. påstå att första kammaren har några särdeles krigiska tendenser för framtiden den heller, men större delen af densamma är döck ännu genomträngd af sådana traditioner från forntiden, att den ej gerna kan skilja sig från älsklingstanken om ett starkt försvars, hvarom man under de senare åren hört så vackra saker sägas. ifrån första kammarens bänkar. För vår del skulle vi finna det ytterst sorgligt om detta de båda karbrarnes olika betraktelsesätt angående hvad vi bahöfva till vårt försvar skulle göra om intet Stillmötesgåendet i afseende på skattefrågornå. Det ser nästan ut som skulle första kammaren frökta att den andra vill lomna vårt land försvarslöst, då deremot dem andra tyckes befara ait den första vill -alltför mycket åsidosätta vårt industriela lif och offra allt för Vårt militärväsen. På hvilkendera sidan eller om ens på nå gondera sidan fruktan är grundad kunna vi ej säga, men ett synes vara säkert och det är att anledningen till dröjsmålet med frågans lösning i högst betydlig mån är att söka i denna de skilda kamrarnes misstänksamhet mot Hvarandra.