Dagens Nyheter – 9 april 1873, sida 1

ba SV SS Sen — Tant tänker visst åka ut mot middagen ; du kan gerna följa med! -— Ja, det skulle visst vara roligt, eftersom det är så vacker väder. Klockan tolf höll vagnen utanför, och vi begåfvo . oss åstad. Nära fjorton dagar hade förflutit sedan jag sist varit ute med tant. De stora snödrifvor, som då lågo vid vägen och ute på fälten, voro nu till större delen bortsmälta; solen skön så mild och klar, fåglarne qvittrade och plaskade sig i vattenpussarne vid vägen — allt andades lif och rörelse. Aldrig kan jag minnas mig ha njutit så af Guds sköna natur, och jag önskade blott att ostörd kunna få prisa Honom, som genom alla sina skapade verk tycktes tala till mitt hjerta, men tant var ovanligt språksam; äfven på henne tycktes den sköna vårdagen inverka. Hon befallde kusken att köra längre än vanligt. Sedan jag efter middagen slutat läsa för henne, tog jag mitt arbete och gick in i förmaket, der moster satt och stickade; hon var mycket fåordig och undvek alla häntydningar på Hugos besök. Ju mera det led mot aftonen, desto oroligare blef jag. När jag ej såg att arbeta mera, gick jag in i mitt rum och dröjde der tills klockan var öfver fem. — Vill du vara god och tända lampan i