Dagens Nyheter – 9 april 1873, sida 1

av allt gått efter min önskan; men jag undrar likväl om mitt samtal med mamma i går möjligen kan ha gifvit anledning till Olivias illamående, synnerligast som hon, när jag då träffade henne, såg lika frisk och glad ut som vanligt. : Om Olivia så önskar, kunna vi ju uppskjuta vårt sammanträffande — hon var kanhända alldeles oberedd på min fråga och behöfver längre tid till betänkande, innan hon bestämmer sig för ett svar. Öfverlemna henne medföljande blommor, jeg sänder med dem mången kär helsning! Arvid stannar så länge han får. Om några rader till svar beder tacksammast Hugo. — Nå, hvad skall jag svara? Vill du taga emot honom i morgon, eller — — — Ja, moster, det är bäst; ju förr det är afgjordt, desto bättre — den här oron plågar mig förfärligt! — Ja, då går jag in och gkrifver. Och dermed gick hon. Med en häftighet, som skulle förvånat en hvar som sett mig, tog jag upp Arvid, som hittills stått alldeles tyst och stilla, i mitt knä, och under det jag omfamnade honom, föll jag i bäftig gråt. Jag kan ej beskrifva de olika känslor, som bemäktigade sig mig, men ett visste jag, och det var, att ingen i verlden var mig i detta ögonblick så kär, så välkommen som barnet jag höll i min farön. MIN FÖRSTA UTFLYKT. för