Dagens Nyheter – 8 april 1873, sida 2

— 110 — äldrar och. syskon vår smärtsam, det kände jag i detta ögonblick bäst. Jag genomgick i minnet hela min barndom: Ack, hur lyckligt hade den ej förflutit! Nu var jag ej längre ett barn, som endast: borde lyda föräldrar — jag skulle lita: på mig sjelf — men det var med en viss fruktan för min oförmåga i det hänseendet; jag tänkte på det vigtiga steg, jag stod i begrepp att taga. Hur underligt går det ej till häri verlden: en eller annan i sig sjelf obetydlig hän delge kan ha till följd de märkbaraste tilldragelser i ons lif! ;Hade ej morbror Elenius kommit till Stockholm, skulle jag troligen aldrig kommit hit till .—g-och följaktligen icke lärt känna honom ... Borde jag ej tro att bäst är som skor, jag hade ju den största anledning dertill. Han var ju så god, så allmänt orätyckt och aktad. Ett sådant förtjusande hem han hade sön. — aldrig kunde jag tro att det skulle-bli mitt, då jag första gången såg det! — Ligger du här i mörkret, kära barn, sade moster; vill du ej ha ljuset tändt? — Nej, goda moster. — Nå, hur är det nu — har du inte hufvudvärk? — Jo, och jag känner mig så het. Moster lade sin hand på min panna och menade att jag hade stark feber... — Jag skall skicka in Lina och bädda, så att du får lägga dig riktigt. Det vore för ledsamt om du skulle bli sjuk, kära barn, och