Dagens Nyheter – 8 april 1873, sida 2

Musik. Sylvia, (La Cölombe) operascomique af Gounod. Sylvia är en gäst af föga underhållande natur, som endast gör korta besök och hvars återkomst ej är särdeles eftertraktad. Denra gång har hon emellertid varit nog lycklig att påträffa den roliga M:r Paihelin, som tycks vara artig nog att taga benne under gina vingars skugga. Saken är den att en viss signor Oragio, florentinsk nobile, har iråkat så brydsamma omständigheter, att han endast eger qvar ruinen af en villa, en humoristisk page samt en talangfull dufva, hvilken båda bevara såsom . sin högsta skatt. Men utom dufvan beundrar Oragio äfven en ung dam af börd och förmögenhet, donna Sylvia. Men denna vill förgås af harm, emedan en anren lejoninna i den eleganta verlden eger en papegoja med lika framstående talanger som Oragios dufva. Ur stånd att bära denna förödmjukelse, begifver sig Sylvia en:dag ut på landsbygden till Oragio, för att söka vinna hans dufva och dymedelst fördunkla papegojedamen. Oragio, tvungen att erbjuda sin tillbeddå en, diner, hvartill dock alla reqvisita, utom bruna bönor, saknas i hans fatabur, måste aflifva och anrätta den beundrade dufvan, sedan ingen fågel velat fastna i det utlagda gillret. Under dinern erfar Sylvia att hon sjelf håller på att spisa det eftertraktade underdjuret, som Oragio uppoffrat för hennes skull. Ur stånd att motstå så mycken själsstorhet, sjunker hon i hans famn, och sällheten blir fullkomlig, då pagen upplyser att det stekta objektet ingalunda är dufvan, utan papegojar, som råkat fastna i gillret. Man finner lätt att häraf blifvit mindre en opåra-comique, än fastmera en operastupide — ny term, men gammal genre. Dock, såsom satirisk anekdot, berättad utaf någon gammal italiensk novellist med detta oefterhörmliga piacevole bos: Italiens äldre berättare, kan historien nog. taga sig ut; men iklädd den sceniska realiteten förlorar den : sin luftighet, af åtminstone så framt denna ej ersättes af en motsvarande lätt och lekande framställning. Ty allvaret, det solida och reella, kan ej förlikas med den flyktiga naturen hos dessa luftmeteorer som ej låta fånga, ej fästa sig, som tindra och försvinca i ögonblickets korta lif. Kärleken är blott ett irrbloss, vreden en tändsticka, hämden ett: knappnålsstygn. Men träffandet af denna ton är med få undantag söderns barn förbehållet. Gounods musik målar detta fantasispel med stor finess, likväl mera instrumentalt än vokalt. De små beviogade motiverna med sin lifliga kolorit bilda ett litet musikaliskt drama för sig; men sången är mestsdels gjord, Visgerligen med smak och talang, men mera: sällan ny och raturfrisk, och Sylvia kan visserligen icke mäta sig med Gounods berömda operetter Mireille och LäKaren mot sin vilja, hvilken sistnämda här så orättvist förvisats från repertoeren. Ett intressant undantag gör pagens originella och humoristiska anatema mot gvinnorng: (och sedan mot karlarne) -— ett värdigt motstycke till: bacchanalen i CLäkarent — men erfordrar ock all den qvicka drastik, hvari fru Strandberg är så utmärkt. Andra lyckade-momenter äro Maitre Jeans kupletter, qvartetten: i första, sorveringsduetten i andra akten m, m, Men, som sagdt, af framställningen beror det mesta... .Sångarne: måsto förstå sig på denna egendomliga tillblandning af burleska och fantastiska elementer, som; aldrig låter en. .aning om något allvar uppkomma, och denna konst är sällsynt hos oss. Detta märkes ock: fröken Moe, behaglig och småtäck som vanligt, är dock på intet vis vuxen Sylvias parti; färgen saknas och följaktligen ock dess hfliga echatterivgar. — Hr Torslow är icke illa, men äfven han tar saken något för allvarsamt. Dessutom råkade ban i början detonera. på ett fruktansvärdt sätt, men som det sedan gick bättre, så måste nämda. motgång härrört af en påkommen rädsla. — Hr Janzon är en god Maitre Jean och ger partiet med mycken åplomb och bflighot, -— Fru KStrandberg (pagen) träffar den rätta tonen på pricken och ger ett begrepp om huru det skall tillgå i en pjes sådan som denna. Den originella visan frambragte ock den allmännaste sensation. W. B. En bland våra yngre: kompositörer, hr Aug. Nordlin, gaf i söndags uti Berns salong en konsert, hvars program (med undantag af Fr. Berwalds norska fjällminnen) endast upptog ett urval af hr N:s egna komposidr RR TTT KT RR AR Rn