Dagens Nyheter – 8 april 1873, sida 2

-— 107 — hand; jag förstår så väl huru det skall-kännas för moster! Hon tryckte min hand liksom till svar; vi sutte tysta och stilla, slatligen aftogo snyftningarne allt mer och mer, — Nej, Olivia; dethär går inte an, vi få lof att vara. förståndiga: Jag har: kommit öfverens med Egnell att om du-skulle afslå hang anbud — hvilket jag försäkrade honom vore högst osannolikt — skulle jag innan aftonen derom skriftligen underrätta honom ; i annat fell ville han sjelf infinna sig ochtala med dig om onsdag afton. — Men moster, jag är ju såung och oerfaren i allt — — kanhända fordrar han mera af mig än jag kan uppfylla. -— — Väl är han fordrande, deri har du rätt; men som han sjelf i många efseonden är en ovanligt exemplarisk karl, bör mean ej förtänka honom det; litet egen är han också, och hvem har ej sina fel-och svagheter här i verlden? Men nog vet jag att min Olivia var lycklig den korta tid hon var tillsammans med honom. — Blott moster ej blefve så upprörd, ville jag gerna fråga moster litet om Olivia —-— Vär hon mycket förståndig? — Hvilken adertonårig flicka är väl förståndig? — men om hon ej var förståndig! så var hon god; det är visst. — Jag undrar hvad mina föräldrar skola säga?