Dagens Nyheter – 8 april 1873, sida 1

-— IVO -— — Doe blifva säkert lika belåtna som förvånade ; jag tänker med det första skrifva och tar för afgjordt att de ej göra någon invändning. Har du ondt i halsen, efter du har bundit om den der halsduken? — Ja, jag blef visst kall i kyrkan i går, jag kände att jag frös om fötterna. — Det var ledsamt! Klockan är minnsann öfver half ett; vi få lof att lugna oss innan middagen. Låt se, Olivia lilla, att du är förståndig! sade hon och kysste mig på kinden. Det är klart att ingen, ej en gång Clara, får veta något förrän allt är afgjordt. Den tid som förflöt innan middagen tillbragte jag inne i mitt rum, öfvertänkande allt hvad som passerat. Var det väl möjligt att Hugo, som aldrig med ett enda ord eller en blick förrådt någon ömmare känsla för mig, var det väl möjligt att han älskade mig? Älskade — moster hade ju aldrig yttrat något sådant, utan endast att han tyckte om mig! Jag åter, hvad kände jag väl för honom? — BSannerligen jag det kan sägal — — Något liknande en viss skygghet eller räddsla tror jag var den öfvervägande känslan. Jag hade aldrig ansett honom annat än som en vän eller anförvandt, den jag högaktat och värderat. Jag öfvertänkte alla möjliga tillfällen då vi varit tillsammans, men aldrig kunde jag ana att han hyst några sådana tankar. Visserligen hade han, som det tycktes, med välbehag åsett Arvids glädje, då