Dagens Nyheter – 7 april 1873, sida 3

Hvarjehanda nyheter, Infall ur Hapten Puff. Det berät: tas att hr docenten von Schele erhållit ett anslag af ecklesiastikdepartementets extra medel till företagande af en rosa till Ljusta för att skaffa sig upplysning om sammanhanget med de derstädes pågående spökerierna, Man kan då hoppas att i ett kommande häfte af Teologisk Tidskrift erhålla en uppbygglig redogörelse derför såsom motstycke till hr von Scheles bekanta spikhistoria förra året. — I en notis angående det Rohdeska säll skapets repertoar ha vi sett Dumas den yngres ryktbara dram, i hvilken fru Tibell-Rohde firar så vackra triumfer, betitlad Damen med kamelerna. Skall detta vara en hänsyftning på de medspelande, så är den grym. En af de yngre filosoferna vid X. universitet. väl bekant för sin egendomiighet, kom en gång på besök till en vän. Han fann denne vid ett särdeles dåligt lynne. — Hvarför ser du 3å dyster ut, min bästa bror? frågade honom filosofen. Du tror väl på Gud? — Ja, visst, svarade denno, förvånad öfver den besynnerliga frågan. — Nå, tror du att staten är en organism? — Ja, svarado vännen än mer förvånad och tittade på den frågande, som om han trodde att det ej stod rätt till med honom. — Ja, men hvad tusan har du då att vara ledsen öfver? återtog filosofen. Mamlig fillpstadsoskuld, I Filip stads tidniog för i torsdags läses följande: Dagen efter en goar6 iF. sutto nägra glada ungheorrar tillsammans kring ett bord å hotellet och samtalade om föregående aftonens angenäma vistelse hos hr B. och om de damer, som bevistade soar6n, hvarunder on sidokamrat till hr —g frågade denne: — Hvad tycker herr magistern om unga fru X.? Är hon icko förtjusande? — Å, svarade —z, inte får jag tycka om andras fruar, Cekså em diagnos. På apoteket i en af södra Sveriges städer inlemnades nyligen följande kostliga, skriftliga diagnos af sjukdomen hos en landtlig patient, för hvil ken begärdes meklamenter: ont både i brostet och Magen och de för hållese så i brostet att de slår ve den venstra sidan alltid och under brostet och svider och ramlar och skrider nefför ve den venstra sidan och stikker matten sätter sig i broste och han kastrar opp antten han ätter häskett eller sött och blir stiner och upphofen i Magen och tunga är rant skroflir gulakt tig fläck katalls 0 Do slår i magen och i brostet i bland där ål var men all tid ved den verstra sidan all tid. Ea liten stilla magsyra, eller hur, herrar medici? En betjent alltför mån om sina och sin husbondes tillhörigheter, Vid afresan från ett ställe, å hvilket en baron med sin betjent gästat några dagar, frågade den förre den senare: Nå, min kära Lasse, du har väl ordentligt tagit med alla våra tillhörigheter? Ja, herr baron, svarade betjenten, det har jag gjort och dite till ändå. En flugforskare har genom långa, ihärdiga försök trott sig kunna meddela följande säkra statistiska bidrag till upplysning om flugverldens betydelse för den menskliga hushållningen... Han inspärrade 3,000 flugor i ett rum, der det icke tanns något annat ätbart för det vingade sällskapet än en sockertopp. Inom sex dagar hade herrskapet gjort ände på sockret, Enligt den beräkning, som den store lärde på grund af denna ertarenhet giort, förtär en frisk fluga på fyra veckor socker för omkring 6 öres värde, TI ett större hotellX, fortfar den statistiske flugforskaren, residera under den varmare årstiden ungefär 13 millioner flugor. På hvarje fluga belöper sig efter hans uträkning föda för vid pass 16 öre. Hotellvärden har följaktligen för flugornas underhåll en årlig utgift af 2,080,000 rdr. — Detta sakförhållande förklarar på ett mycket enkelt och naturligt sätt, hvarför maten är så ofantligt dyr på många större hotell. Tvätterskornas I Paris fest egde nyligen rum, Den inträffar vid midfastan, då våren anses hålla sitt intåg i Frankrike och firas med maskerad och karnevalsupptåg, vid hvilka dessa blanchisscuses spela hufvudrollen, Bland tvätterskorna väljes en af de vackraste och respektablaste till drottning — i år var det dock hvarken en ung eller vacker tvätterska som denna ära vederfors — och hon är, som man kan tänka, bjeltinnan i dagens alla festligheter. I anledning af denna tvätterskornas fest har ett arbete utkommit, i hvilkot man erfar de olika drottningarnes öde allt ifrån 1843. Eget nog tyckes det hvila ett olyckligt öde öfver dem allssamman, Drottningen år 1843, Marie Gaupin, var en vacker blondin om aderton år; hennes hår var så långt, att det räckte ned till fötterna. Ilsin karnevalskostym som Venus vann hon en bekant grefves uppmärksamhet, Det är sällan lyckligt tör en ung flicka i hennes ställning att uppmärksammas af on förnäm herre, Marie Gaupin försvann ur sin gamla umgängeskrets. Hon hade äfven fist uppmärksamhet vid honom. Ett år derefter intog hon förgift och dog i ett af Paris sämsta kyffen. Hennes efterträderska försvann med en ung