Dagens Nyheter – 7 april 1873, sida 1

lyckas, och jag kände mig verkligen lätt om hjertat, då Clara, straxt efter det vi ätit. tog godnatt. VIII. Måndagsmorgonen vaknade jag-efter att ha haft en hemsk dröm. Jag tyckte nemligen att elden var lös här i huset och såg huru lågorna kommo mig allt närmare och närmare. Då jag hade för afsigt att skynda ur mitt zum, men aldrig blef färdig, kan min ångest lätt tänkas. Andtligen stod jag på tröskeln och skulle just hoppa öfver en stor brand, som låg mig i vägen, då någon ropade: Tant, gå inte ifrån migl4 O, tänkte jag, så sjelfvisk jag är, som kunnat glömma Arvid och endast tänka på min egen räddning, hvarefter jag vände tillbaka, gökande undkomma lågorna, Bom fastän de på alla sidor omgåfvo mig, likväl voro oskadliga. Sedan jag tagit Arvid i handen, lyckades jag få honom ut i förstugan ; vi skulle just pasBora förbi salsdörren, som stod öppen, då jag till min förvåning såg ett stort sällskap sitta till bords derinne, och moster helt lugnt utöfva värdinnekallet. Just som jag ropade: elden är lös! vaknade jag vid ljudet af min egen röst.