sedan det s. k. inkomstbetänkandet förekom i kamrarne, och vi hafva hört sägas att inkomstafdelningen hela tiden sedan dess sysselsatt sig med indelningsverk och grundskatter. Det synes oss sålunda som borde redan längesedan något opus löpt af stapeln, om endast en ringa del af detta tillmötesgående, hvarom så mycket talats, funnits i verkligheten, såvida n. b. Soutredda naturkrafter icke haft sin hand med ispelet och på något, för oss utom stående obegripligt, sätt fördröjt frågans behandling på inkomstafdelningen. Då man känner att f. d. statsrådet Carlson är afdelningens ordförande, så finnas naturligtvis inga hinder för att i den aldra vackraste form betäcka den, som vi föreställa oss djupsinniga visdom, hvilken under sammanträdena muntligen kommit fram. Det är nemligen en känd sak; att hr Carlson eger en synnerlig förmåga att på ett formfulländadt sätt, såväl skriftligen som muntligen, framföra äfven de enklaste tankar. Måtte emellertid dessa tankar hos de tre daunemän, hvilka äro andra kammarens delegerade på inkomstafdelningen, icke hafva varit så enkla, att någon svårighet uppkommit för ordföranden att, åtminstone med sekreterarens hjelp, gifva dem en drägt, tillräckligt presentabel för första kammarens — vi frukta det — i förevarande fall tems ligen granntyckta ögon, Vi hafva, söm sågåt, en mycket hög tanke om hr Carlsons stilistiska förmåga, men vi inse ock mer än väl hur svårt det problem är; han möjligen kan befva sig förelagdt, att jemka ihop ett betänkande, som verkligen innehåller hvad ledamöterna från andra kammaren tänkt och det daktadt icke stöter första kammarens majoritet, Viundra derföre ej hollet öfver ätt saken fordrat längre tid än man eljest skulle tycka att det behöfdes; men om vi äfven å ena sidan erkänna detta och förmodligen framdeles komma att egna vår beundran åt det fiffiga sätt, på hvilket hf statsrådet å la Thiers lotsat sig fram mellan de olika åsigterna, skulle vi dock-tro, att de, som ifra för frågans lösning, nästan vore mera belåtna med ett betänkande; som vore mindre fulländadt men komme snärt frärm. Vi hafva nu ej mer än 8 knappa våckor qvar af riksdagen och: frågan skall först behandlas af statsutskottet, löper der stor risk att blifva till afdelningen återremitterad för att ånyo gå till statsutskottet in pleno och så slutligen komma fram till riksdagen. När man nu besinnar att påsken varar en vecka, så blir det sannerligen ej lång tid öfrig till frågans behandling inför riksdagen; om det 6j snåft kommer in från inkomstafdelningen. Både de som vilja bibehålla och de som vilja afekaffa indelningsverk och grundskatter böra vara lika intresserade utaf att få frågan löst, och första vilkoret derför är naturligtvis att den kommer från första stadiet af dess behandling, . v. 8. från inkomstafdelningen;