ligen Victor, som det -tycktes stadd på upp: täckt efter några lediga platser, fick se o0us. Hugo steg genast upp och lemnade sia plats åt Clara. Jag trodde möjligen att hon skulle säga något liknande on ursäkt eller anledbingen till sitt dröjsmål, men hon yttrade endast sitt missnöje öfver den dåliga plats vi fått, som i hennes tycke var alltför långt tillbaka. Efter pjesens slut gingo vi in i förmaket för att dricka te, medan man ute i salen röjde bort teatern. Clara satt i en liten goffa och jag på en stol bredvid Henne, Straxt efter kom Hugo in. — Hyarför kom ni så sent? frågade han. — Jo, jag-fick vänta på min klädning,som ej kom från sömmerskan. — Jaså, men hvarför kunde du ej tagit en annan då? — Nej, jag hade bestämt mig för denna klädning; om jag ej: fått den; Hade jag blifvit hemma. — Det kan man med skäl kalla riktiga fruntimmersnycker! sade han skrattande: Emellortid var det ganska obehagligt för Olivia; som fick stå och vänta på dig! — Det hade hon inte behöft; när honsåg, att jag dröjde, kunde hom gått in med någon annan, förklarade Clara. Kapten Dråke kom frätm och helsade; sedan han bjudit upp Clara till första fransäsenoch