Dagens Nyheter – 5 april 1873, sida 2

— Ja, det var rätt, Hugo, hjelp mig att försvara Stockholmsflickornal bad jag: — Det behöfs ej... en god sak försvarar sig sjelf! — Jaså, Egnell... du gör dig till Stockholmsdamsrnas trogne riddare? — Ja, det gör jag visst, svarade han leende, och hvarför skulle du ej följa mitt exempel? —— Ifall din tidigare erfarenhet lärt: dig motsatsen, tycker jag att du, sedan du lärt känna mamsell Hellberg, bordesha kommit underfund med, att det gifs en medelväg mellan de båda ytterligheter, du framdragit; sågom karakteriserande Stockholmsdamerna. — Deri har du fullkomligt rätt, Egnell — jag skulle väl eljest varit blind... Om mamgell Hellberg har lagt mitt obetänksamma yttrande på sinnet, skulle detisanning smärta mig, fortfor han efter en stunds tystnad: Jag är villig att taga mina ord igen, blott ni förlåter mig. Jag visste ej hvad jag skulle svare, min förvåning tilltog allt mer: och mer, men då kaptenen tycktes vänta på svar, sade jag: — För min skull. behöfver ej något, som är sagdt, tagas tillbaka — jag har ingenting att förlåta och försäkrar, att jag ej fästat mig det minsta vid kapten Drakes yttrande: — Bror Ossian! — Ursäkten, mina damer, att jag beröfvar er en kavaljer! — Saken är den att Jaquette Cederkrantz, Mina Ellerts cch jag anhålla det du en stund ville öfver