En ny Ludvig den 17:de har nyligen dykt upp i Paris, der han ämnar vända sig till domstolarne för att blifva erkänd såsom Ludvig den 16:des son. Man vet icke riktigt, om denna gamla man är ea bedragare eller en vansinnig, men hvilketdera han är, har han åtminstone varit så lycklig att finna troende, oaktadt antalet af dem, som utgifvit sig för att vara den döda konungasonen, är ofantligt stort. Den föregifna prinsen, som kallar sig hertig af Normandiet, har utarbetat en skrift, som vittnar om så rik inbillningskraft, att sjelfva Alexander Dumas knappt i sina vidunderligaste romaner hopkokat något liknande, Han lemnar en utförlig skildring af sitt vistande i Temple-fängelset, nämner de män, som der infunno gig, och anför deras yttranden. Hvad det barnlik beträffar, som begrofs under Ludvig den 17:des namn, så var det, berättar han, liket af en trädgårdsmästerskas son i Versailles. Denna hustru hade nemligen sålt sitt döende ban, på det att man officielt skulle kunna bestyrka den lilla kronprinsens död, under det den verkliga prinsen gömdes i en kista och räddades ad några trogna vänner till konungahuset. Han berättar utförligt hur man lade honom i denna kista, som ställdes på bottnen af en vagn, hur det lyckades hans räddare att undandraga honom alla undersökningar och hur ban kort derefter befann sig i ett rum i en förstad i Paris, derifrån han sedan fördes till en herregård i Vend6e. TI Paris, der så många bedrägerier af färskaste slag förefalla, undrar man icke vida. re på att en ny äfventyrare eller vansinnig framträdt, som utgifver sig för Ludvig den 17:de, men man är mycket förvånad öfver, att det ännu fins persorer, som på sådant sätt låta fånga sig. Ingen rolär så utspeld som Ludvig den 17:des. Under det andra kejsardömet hände oupphörligt att i Tuilerierna infann sig en eller annan, som vtgef sig för att vara Ludvig den 16:des sov. De flesta af dessa pretendenter voro fattiga stackare, som började med att högtidligen göra anspråk på sina fäders krona, men drogo gig tillbaka, då en betjent stuckit dem ett par frank i handen, 4 Hertigen af Normandiet4 har deremot långt högre vyer och besjälas af en liflig äregirighet. Han uttalar sig med stort förakt om gref-ven af Chambord, derför att denne tillåter sig att uppträda såsom lsglig pretendent, under det Ludvig den 17:de ännu är vid Nf. För öfrigt är han ingalunda en fanatiker; af några yttranden, han låtit undfalla sig, sluter man således, att han icke skulle göra många protester i anledning af der trefärgade fanan, om den franska mnationalförsamlingen tillbjöde honom kronan. Hoertigen af Normandie är, såvidt man vet, den enda ännu lefvande Ludvig den 17:de, men han är dock icke utan medtäflare, ty de förra tronkräfvarne, som antagit detta namn, hafva efterlemnat söner, hvilka kalla sig Ludvig den 18:de. Ett af de märkligaste exemplaren af dessa tronkräfvare dog för ott par år sedan i Paris, der han var allsmärt känd. Han infann sig regelbundet vid sorgfesterna i det kapell, som är uppförde till försoning för Ludvig den 16:des afrättning, och när man då frågade honom hvar ban hade varit, svarado han: Jag har varit öl A min egen graf.