Dagens Nyheter – 4 april 1873, sida 2

Hösten med sitt rusk och regn, sina kulna blåsiga dagar har kommit — då käns det bra skönt, att ha ett godt och trefligt hem. Man tycker sig liksom skyddad för allt yttre obehag och söker på bästa sätt bereda sig på vintrens ankomst. Det stillestånd inom sgällskapslifvet, som under sommaren varit rådande upphör, och man känner sig ha behof af umgänge. Clara och Victor komme ofta hem om aftnarne, de hade stor umgängeskrets och voro ständigt ute på visiter eller bjudningar. På alla offentliga nöjen, der moster ej var med, ville hon, att jag skulle vara dem följaktig. Då jag någon gång vågade en invändning mot att vara så mycket ute, svarade moster: — Du kan rätt väl behöfva någon förströelsa, jag fruktar för att du eljest leds. Fröken Drake hade, sedan hennes bror kaptenen anländt, alltsom oftast små bjudningar. Jag hade träffat honom på en bal, han dansade med mig och var särdeles artig. Onekligen är han en ganska ståtlig karl, och hvarthän han gick eller vände sig, följdes han af systerns förtjusta blickar. Jag blef förvånad öfver den lätthet, hvarmed han gjorde min bekantskap — om hans sätt ej varit så ledigt, i allt tydande på en man af verld, skulle jag ansett det litet påfluget.