Dagens Nyheter – 4 april 1873, sida 2

-— OJ sin bror till en tysk badort och förstod allt hvad som sades, men talade sjelf obetydligt, ja, hon hade alldeles glömt det. . Nu kom samtalet i gång på så sätt, att fröken Drake svarade på svenska och tant frågade på tyska. I detsamma kom Olivia, som då var mellan sex och sju år, framspringande och gaf tant några törnrosor, hvaröfver tant blef särdeles glad, började tala om barn, i hvilka hon gade. sig vara mycket förtjust, sedan vände hon sig till fröken Drake, frågande: — Haben sie Kinder? — Jag? ... jag förstår inte... svarade hon helt förvånad. Tant upprepade frågan och fick nästan samma svar. — Men ni sade ju, att ni förstod... — Ja, nog begriper jag hvad ni säger, men ej hvad ni menar!..,. Tänk, mamsell Westring, tillade hon halfhögt, jag tror menniskan är tokig, hon frågar mig, om jag har några barn! — Åb, det är väl aldrig möjligt!... Fröken har kanske ej förstått henne riktigt, eller också tar hon fröken för att vara någon af fruarne, det är ju klart! — Jo, bevars, hon vet nog hvem jag är! — hon sade ju nyss, det vi i vinter skulte komma att bo i samma hus, och att hon sött bror Patrig en gång förut, men mig hade hon den äran att i dag se för första gången.